kan inte förklaras,

det är sånnahär gånger som man förstår varför man tar varje jävla löpsteg ute på försäsongen och varför man spenderar ungefär hela sitt liv upp på hallen.
Ikväll vann vi mot Iksu med 8-7, helt underbar seger. Stina satt 8:an när det var ungefär 20 sekunder kvar.
Vi låg under med 5-1 efter första perioden men kämpade på ändå.

Synd att det bara var en träningsmatch och inte seriematch.  Då lär de bli skapligt mycket tuffare.

men idag är jag glad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0